Besökte Gunilla Mann på Österlen tillsammans med mina man och min två åring. Vi hade beslutat oss för att köpa en tavla när tvååringen ramlade och slog sig. Han blev ledsen och började gråta. Pojkens far bar ut honom ur utställningen för att trösta och för att inte låta pojken störa de andra gästerna i utställningen.
En av kvinnorna i personalen, som inte visste att jag hörde till samma sällskap kom fram till mig och sa "bortskämda ungar är det västa jag vet".
Trots trevlig konst och trots att vi beslutat oss för att köpa ett av motiven, kommer vårt hem för alltid att förbli Gunilla Mann-löst.