Jag tycker mycket har fungerat dåligt på Capio.
De tar inte mig på allvar och jag har inte fått bra mediciner.
Jag tror inte det är en slump.
Capio har fått kritik av Stockholms landsting.

Aldrig upplevt något liknande, fyfan vilken service på akutmottagningen. Personalen (undersköterskor) vid receptionen är otroligt otrevliga. Ringde vårdguiden och de bad mig att ta med min mamma hit omdelelbart men de är bara allmänt okunniga. Min mamma var tidigare inskriven på sjukhuset men fortfarande ingen förklaring om varför hon mår så som hon mår. Nu när vi är tillbaka är inte servicen bättre. När undersköterskorna frågar hur mycket smärta min mamma har från 0-10 så ifrågasätter dem hennes bedömande? Fy, säger jag bara. Kom inte hit om ni inte måste, usch usch usch!

jag har varit så mycket hos er och känner mig trygg, bra personal fast stressade, det är mycket de skall hinna med.
var där sist nu för hjärtinfakt de tog verkligen hand om mig, synd att personalen måste stressa i sitt arbete slipper dom det skulle det bli ännu bättre, men maten är usel i varje fall som vegeterian, det var ju bara att glömma för min del, men kaffet va gott för en gångs skull, all heder till personalen ni är suveräna
kram på er
Birgitta

Blev ihopblandad med en annan patient och man försökte köra iväg mig trots att jag var yr efter sövning. Otrevlig upplevelse, undvik detta sjukhus!

Fotledsfraktur som opererades. 2 mycket otevliga sjuksköterskor. Första gången jag skulle få gips var gioskillarna då otrevliga så efter ett tag förväntafe jag mig inget annat än otevliga personal. Undersköterskorna var däremot hjälpsamma.

Verka som capio har en policy dom säger att alla ska göra det absoluta minimum de kan komms undan med. Samma erfarenheter när jag var där för omgipsning och det gäller receptionister också. Däremot var gipskillen super.

S:t Görans sjukhus är ett mycket nerslitet sjukhus. Dåligt med parkeringsplatser, p g a ombyggnad. Men trevlig personal!

Jag har nu på ett halvår råkat ut för tre saker som har krävt att jag hamnat på sjukhus = St: Göran
Min upplevelse är att de har den bästa vården man kan tänka sig, snabb behandling på akuten, proffs på operation o vårdavdelningar, omtänktsamma o bra bemötande o empati 5 stjärnor från mig

Min sambo är på S:t Göran just nu. De vill inte ha henne där, vill skriva ut henne trots att hon har akuta buksmärtor. Det är tur att vi har en svägerska där som kan vara "advokat" och se till att de bryr sig. Svaret på varför de inte gör något blev... Ring Aftonbladet eller Expressen och berätta hur illa det är!

Opererades i mai 1998 av dr. Hans Henriksson för artros i hö knä och fick en helprotes. Allt gick bra; framför allt fick vi en utmärkt rehabiliteringsvård, som gjorde att vi kom igång snabbt efter att ha blivit utskrivna fem dagar efter operationen. Knät fungerar felfritt fortfarande, 13 år efter operationen.

Först skulle jag inte få oppereras för att jag var skriven i Göteborg. När detta var fixat så vägrade de ändå och jag var tvungen att faxa in papper från folkbokföringsregistret. När det väl blev dags för opperationen så glömde läkaren av mig och åkte till tandläkaren. Väntade i flera timmar i onödan och fick till slut åka hem utan att de kunde röntga mig för läkaren hade glömt skriva en remiss. Fick löfte om att få återkomma dagen efter för röntgen och att det skulle vara en akutremiss så jag bara skulle kunna åka in och ut. Så var inte fallet utan det var den vanliga kön som gällde. Sitter nu här och väntar. Så grymt missnöjd och kommer aldrig sätta min fot här igen! Överlag har jag blivit dåligt bemött av alla jag träffat bortsett från ett fåtal personer.

Min syster opererade bort livmodern på st göran och blev i det närmaste ivägkörd dagen efter pga att de behövde sängen till andra patienter informerade en empatistörd sköterska henne om i barska ordalag. Dessutom fick hon bara en citodon mot värken som alla andra sjukhus ger ketogansprutor mot. Men eftersom det är privat så blir det väl för dyrt!!!!! På andra sjukhus brukar man dessutom få ligga kvar flera dagar!!

Läkare och sköterskor på Akutmottagningen, MAVA (avdelning 50) och ÖNH Center fick mig att känna mig trygg under min vistelse på St Göran som var min första kontakt med svensk akutsjukvård. Omtanke, professionalitet och flexibilitet präglade vården jag fick och det fortsätter nu med täta kontroller under mitt tillfrisknande. Jag kan lätt komma i kontakt med specialistläkaren och personalen svarar tålmodigt på mina funderingar.

Det känns som om man måste kräva ett bra vårdalternativ för sin skada. Otrevlig personal och en almän okunighet som leder till att olika läkare behandlar dig på olika sätt. tyvär blir det inte mer än en tvåa på den här femstegs skalan

Var en spillra av gråt och förnedring när jag väl kom från akuten. Jag blev varken lyssnad på eller tagen på allvar, trots att jag var tydlig med att jag hade fruktansvärda smärtor. Fick remiss till gyn och ett "åk hem och vila om de inte ser något" gick därifrån gråtandes av smärta utan att ens blivit erbjuden smärtlindring. Kommer aldrig med sätta min fot där. Fy fan.

oftast hamnar man på sjukhus av något slag sjukdom eller olycka och då tycker man inte att det är profutionellt av personalen gå runtomkring på akuten och skratta så störande högt eller ropa varann från ena sidan av korridoren till andra.
En manlig sjukskötare skämtar till en patient och säger att : hade du vägarna förbi och ville bara gå in och säga att du har tryck på bröstet? Det är absolut inte ok att bete sig så ironisk mot patienterna tycker jag .

Relativt smärtfri före operationen av en axelskada, tog 2-3 alvedon till natten då och då, nu 15 månader efter operationen får jag ta 8 alvedon och 2 morfintabletter per dag p. g.a felbehandling. Hade varit bättre med ett kors än en sol som omdöme.

Trevlig personal. Jag går där, för jag sover med en CPAP-mask.

Sjukgymnasterna på Capio S:t Görans sjukhus har ett sådant engagemang för sina patienter man blir nästan rörd.Jag har då aldrig mött trevligare "sjukhuspersonal".Jag saknar dem så mycket,

Har fått extremt snabb och bra hjälp på denna akutmottagning både när jag kommit in själv och när jag åkt med andra in. De ger otroligt bra vård, även fast det kan vara jobbigt att dela rum med andra patienter - men det är ju ändå inte personalens fel. <3

Jag har blivit op. på St:Göran, två gånger för samma höft rena rama katastrofen. Dom talar inte om förrän efteråt följderna... d.v.s. att 50 procent blir bra! Andra gången blev värre en första! Varning utfärdad...

En bekant åkte till akuten för kraftigt magont. Endast en AT läkare undersökte - helt utan kompetens.
En annan läkare kom sedan och ställde felaktig diagnos utan att ens undersöka. Man brydde sig inte ens om att röntga - Förmodligen för dyrt!!!
Sedan skickades hon till Danderyds kvinnoklinik för vidare undersökning av den felaktiga diagnosen.
På Danderyd såg man efter röntgen att blindtarmen spruckit.
(Dessutom skickade den inkompetenta AT-läkaren remissen i fel namn/personnummer....)

VID EN GASTROSKOPIUNDERSÖKNING MED VÄVNADSPROVTAGNING "LYCKADES"LÄKAREN KNIPSA GENOM SÅVÄL TOLVFINGERTARM SOM BUKSPOTTKÖRTEL.
RESULTAT: MAGSÅR, PANKREASINFLAMMATION OCH AKUT INLÄGGNING. .... INGEN TYCKTE ATT NÅGOT FEL BEGÅTTS, UTAN DET VAR BARA SÅDANT MAN FICK RÄKNA MED VID ALLA UNDERSÖKNINGAR !!!! SÅ, SE UPP !! OCH VARNING !!!

Jag har varit 2 ggr på akuten med en axel som gått ur led, blev snabbt och extremt vänligt bemött båda gångerna.
Har sedan blivit opererad och inlagd på avd 34 för just axeln och jag fick underbart bra bemötade från alla i peronalen, särskilt från narkossjuksyrran Lena, hon var utöver det vanliga.
Dessutom har min mamma varit inne akut nu i höst och även då blev det en mycket bra bemötande, så jag vill säga: S:t Göran är ett MYCKET bra sjukhus med fantastisk personal!

Mycket bra vård, fantastisk personal, lätt att få kontakt via telefon.Är svårt sjuk och har gått i många år på St Göran. Känns inte så anonymt som de större sjukhusen. Mitt val är enkelt. Mycket väl godkänt!!!

PGA dålig omsorg och tillsyn från personalens sida avled min älskade hustru på akuten och IVA och fick ligga ett dygn innan respiratorn stängdes av. Under hela denna tid fick jag vaka helt ensam utan stöd från vare sig läkare, präst eller kurator innan jag till slut kunde ta mig hem själv Detta trots att personalen grovt brustit i tillsynen och bevakningen av henne av henne Ingen ställdes till svars för detta. Typiskt sjukvården att smita undan sitt. Därför undvik ST Görans sjukhus